en efterlängtad känsla

... har äntligen infunnit sig.

Lugn, pirr och värme.

Annars är det grått, kyligt och förkylt.
Tiden räcker inte till och kroppen orkar inte. Det blev ingen första dagen på jobbet idag, det orkades inte med helt enkelt.
Det är mycket att göra och det är roligt, men när man inte riktigt får tid till att återhämta sig på går man runt i en konstant dvala istället. Gör det mesta halvdant och halvhjärtat.
Men jag ska samla mina krafter, köpa vitaminer och naturläkemedel, peppa kropp och själ och hoppas att det går över snart.

---det svåraste är att prioritera----
--att veta vad som är viktigast--

Helt plötsligt har det blivit roligt att åka tunnelbana på morgonen.
Har man tur får man sällskap en bit på den väg som numer kantas av kastanjer och höstlöv.

Mornarna är kyliga, gräset klätt av frost och träden flammande.
Jag är varm inuti.
Njuter dystra kvällar med levande ljus och te i koppar tillräckligt stora för att värma båda händerna på. Promenader i höstmörkret med allra käraste syster.

Hösten är min årstid. Där finner jag lugn och trygghet.
Det må vara kyligt ute, men inuti är jag varm...

och det har börjat pirra.

söndagsångest

Nackspärr efter en konstig natt utan kudde.

Bekräftelsebehov, så stort att jag kommer gå sönder på köpet.

Tiden går fort och jag håller mig sysselsatt. Det är lika bra, då slipper man tänka och känna.

Älskar min lilla lya och trivs med praktiken.
Men jag vet inte om folk förstår mig.

Höstpromenader, ljuslyktor och te.

Snart är det fredag igen.