det fattas en del av mig
du fattas
Jag vet att det är det var oundvikligt
att det inte gick att fortsätta
att det redan var på väg och var omöjligt att laga
vi spretade åt olika håll och skulle trillat isär tillslut ändå
förmodligen på ett hårdare och elakare sätt
det var ett fint avslut
i en varm och mjuk säng
ett gemensamt beslut
ett vuxet och klokt beslut
men ändå önskade jag att natten inte behövde ta slut
när man ligger inslingrade i armar och ben och rör varje kroppsdel man kommer åt och kramar så hårt man kan och vet att så fort väckarklockan ringer så är förtrollningen bruten
då finns det inte längre något oss
inget vi
bara
du
och
jag
jag vet att det var det bästa beslut att ta
förmodligen vid en bra tidpunkt
och att det kommer leda till något bättre
just nu har jag dock väldigt svårt att se det
det gör för ont, så jävla ont
och medan tårarna rullar ner för kinderna viskar jag
jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte
