värmeslag

Midsommarförkylningen vandrar ner i lungorna, bak i bihålorna, in i hjärnan.
Jag kan inte andas, inte sova, inte prata, inte tänka, inte sjunga.

Ute är det varmt. Ledsen, men jag gillar inte värme.
Fjolårets sommarkläder stramar för mycket, och vissa är det bara att lägga ner i lådan igen och hoppas på att det går att komma i dem igen nästa sommar.
Det ger mig lite ångest, lite panik, lite skuldkänslor och tankarna om att jag bara har mig själv att skylla.

Första dagen på nya jobbet igår.
Iklädd randigt förkläde bland vetelängder, smörkransar, prinsesstårtor, rågbröd, havrebröd, lingonbröd, källarfranska, russinbröd, solrosbröd, vallmobröd och alla andra miljoners bröd jag ska känna igen och se skillnaden på.

Ett mysigt litet krypin,

men oj vad de inte kunde kaffe.

Det gjorde ont i hjärta och själ att behöva göra som jag gjorde.
Det går emot allt jag har lärt mig det senaste året.
Frågan är om man vågar vara lite besserwisser och komma med lite tips och förslag, kanke inte på en gång, men lite smygande allt eftersom iallafall...?
jag menar, att blanda redan spunnen mjölk med ny, och skumma om går ju bara inte...

nästa vecka blir det till att gå upp med tuppen
klockan sex ska jag vara på plats... och sen sälja macka och latte för 27 pix

Annars är det andra saker under huden som stör mig
stortvätt och creme på varje millimeter utav huden

en fin sommardag med syster räddade den ensammaste veckan någonsin
nu är det hennes tur
hon är fin
hon är jättefin

jag hoppas att hon börjar inse det nu

jag blir glad bara jag har lite jobb emellanåt, gärna mer än mindre
och så länge jag får bo kvar och kan betala hyran
bli bekväm i mig själv igen

få rutiner, vanor, ordning och reda

sen kan jag börja drömma igen
sen kan jag sticka

norr eller söder?

officiellt blev vi klara nu i helgen
inofficiellt har jag varit färdig ett år
det var då jag grät över att allt var slut
nu gråter jag mest över att jag fortfarande är så velig

på tunnelbanan in till stan kom den där känslan över mig igen
stockholm är för stort
jag hör inte hemma här
så är det bara

och idag har jag sprungit på alldeles för många bekanta ansikten
folk jag inte sett på allt emellan 5-9 år
folk jag inte vill se

det är nog snart dags att flytta

igen