onsdag 27 juni 2007

sommarregn

Jag tillbringade min midsommar i sommarstugan i värmland. Regnet öste ner, det var kallt och jag satt inne och läste en bok. Roligare än så blev det inte.
De följande dagarna var vädret lite bättre, och jag badade till o med.
Det blev tre böcker den helgen, nätter med oroliga drömmar trots tystnaden.

Den 20e börjar jag skolan nere i Gamleby om jag inte kommer in ute på Ekerö.
Detta ständiga flängande hit och dit. Andra reser utomlands, jag flackar raslös omkring i Sverige, från en håla till en annan. Än så länge är det mest ångest, men det går nog över.

Idag regnar det, jag måste ta tag i mina fotoprojekt... De ligger där på hög och bara väntar på mig.
Jag väntar oxå, det känns som att det är allt jag gör, jämt. Denna ständiga väntan... Men snart behöver jag inte vänta mer ♥

torsdag 21 juni 2007

eld och lågor?

Nu går jag på sparlåga.

Dimman växer sig allt tätare, den kommer närmre och är alldeles klibbig. Det är som att promenera runt i gröt, eller tapetklister. Jag försöker hålla modet uppe och vandra vidare, men det börjar bli så svårt nu. Dimman omringar mig, vart jag än vänder mig är den där.

Det var länge sen det kändes såhär. Sist var det murgrönan som slet i mitt hjärta, nu är det nåt annat.

Drömde om gamla bekanta, glädjen av att äntligen få komma hem. Men saker var inte som det verkade och inget var sig likt. Huset hade brunnit ner och jag kunde inte få tag på honom...

Jag saknar

dig, er, ön, rosorna, kullerstenarna, nerförsbackarna, katten, kärleksstigen, vattnet, havet, vågorna, uteserveringarna, chokladbollarna, strandpromenaden, kubbkvällarna, kalkbrotten,

Jag längtar bort
jag längtar hem

söndag 10 juni 2007

separationsångest



Sista besöket i Haparanda på ett tag, mest troligt det sista någonsin.
Dagarna har bjudit på solsken, värme och närhet. Idag när jag sitter ensam i ett äckligt varmt radhus förstår jag inte varför jag åkte hem... Separationsångesten börjar krypa sig på och jag gör allt jag kan för att springa ifrån den, men inatt kommer den nog komma ifatt. Som tur är fick jag äntligen med mig min kudde ner, så jag kommer kunna torka mina tårar mot något mjukt i alla fall.

Annars längtar jag mest.