melodies & desires

Dagen började med en långpromenad till dance, dance, dance, i vårvarm luft och solsken.
Sedan långfrukost i lugn och ro med söderte och tidning.
Besök på skolan, leenden, prat och scenografibygge... det kliar i fingrarna på mig med.
Ett besök hos två lunchande sötnosar med lite tv och prat.
Mera frisk luft, solsken och promenad i nya skor.

Nu väntar en kopp te för att få upp värmen efter halvtimmen utomus.
Vad som händer ikväll får vi se. Jag vågar inte spekulera för mycket, men trevligt sällskap hoppas jag på. Det nöjer jag mig med.

Idag mår jag bra.

du är åter...

.. försvinn!

Jag vill inte veta av dig.

Låt mig bara vara...

... snälla,

snälla försvinn. Låt mig vara så som jag ska vara, så som jag är
eller har du blivit en del av mig?
ständigt återkommande...

ska jag försöka tränga bort dig, eller acceptera att du kommer gå vid min sida

bara mer eller mindre synlig

?

vattenfast mascara

Det som gör ondast är när de som står en närmast ser det som minst



♥


Det som känns bäst är när de som står en som närmast ser det utan att man ens behöver säga nåt

Diverse kvällsfunderingar

Planen att tillbringa en varm påsk i ett soligt stockholm gick i stöpen redan på tågresan hem.

Utanför fönstret vräkte snön ner medan det smålänska landskapet svichade förbi.

Att resa är så mycket roligare med trevligt sällskap.


I storstaden ligger det återigen ett decimetervitt täcke på marken och de planerade promenaderna i skogen blir nog inte av...

(Det där ständiga begäret och behovet av att ändra på sig, jag blir så självmedveten när jag kommer hem. Så liten, ful och osäker. Jag tycker inte om det.)

Jag vill ha ett eget hem att komma hem till. Ett eget krypin. En plats som är bara min, där jag bestämmer och kan göra som jag vill. Där skåpen är nästan tomma och besticken inte matchar varandra. Där man inte behöver välja vilket pålägg man ska ha på mackan... för det finns ändå bara havregryn hemma.

Jag längtar till ett hem som inte finns, inte än... men snart?


Vi såg stampande fötter, sång, dans och lycka.
En banal kärlekshistoria i en småstad, men den ligger rotad så djupt i mig. Lycka är att gå på musikal och att vilja dansa och sjunga hela vägen hem sen.

Veckorna har nog varit ganska slitsamma,
för jag är så trött så trött.

Tänker för mycket, känner för mycket... eller känner för lite?

Imorgon ska jag hålla syter yster sällskap när hon öppnar cafét. Sitta och dricka kaffe och titta på stressade påskresenärer. För att sedan promenera bort rastlösheten i en stad jag saknat.

sista etappen

Nyhetveckan är över. Kan vara bland det roligaste jag någonsin gjort.

Helgen tillbringades i skolan igen, men med lite mera tid för varandra. Tid att andas, tid att prata, tid att umgås. Det behövdes, ni behövs, jag har saknat er. Tack för en trevlig helg, tack för sällskapet, närheten, värmen, lugnet och tiden ni gav mig,
det behövdes, ni behövs.

Idag bjöd vi på chokladkolapaj med glass och jordgubbar. Terapibakning för att lugna nerverna och stimulera det kreativa.

Känns lite märkligt att faktiskt få komma hem innan midnatt, och det där med att sova till åtta betraktas nu mer som en rejäl sovmorgon.

Värme, närhet.
Ibland behövs det bara blickar. Det är det bästa.
Samma tankar, lika känslor. Obeskrivligt.
Jag tycker så mycket om er!