Återbesök

Jag antar att ni inte är kvar, ni som en gång läste varje ord jag skrev. Det är okej, livet går vidare och tiden räcker helt plötsligt inte till. Idag finns det så mycket som pockar på ens uppmärksamhet, överallt och hela tiden. Det var knappt att jag mindes detta ventilationshål till blogg, men när en krisar är det lätt att ta stigen tillbaka till då det hände sist bara för att försäkra sig över att det faktiskt kan gå över och då hamnade jag här.

Jag har samlat vuxenpoäng ett par år, och han som cyklar för fort sover fortfarande i min säng varje natt. En klippa att luta sig mot, en trygghet och en varm famn. En bästa vän, och så mycket mer. Så lika men ändå så olika, och varje dag upptäcker vi något nytt om varandra.

Jag har fortsatt att springa och rusa, på jobbet och i skogen. Det är svårt att ta det lugnt när det finns så mycket att göra och när det är så roligt. Att få se andra växa och få människor att må bra. Det är lätt att glömma bort sig själv när en alltid har annat att tänka på.

Prestera, leverera, kommunicera, strukturera, styra upp, hålla koll, vara glad, vara stark, vara snygg, handla, laga mat, städa.

Suck, nu tappade jag tråden... fortsättning följer en annan dag