febertankar

vad kan föra oss närmare varandra, än föraktet mot de andra
det är vi mot hela världen

och alla andra är dumma i huvudet

det är dagar fulla av huvudvärk, papperstussar på golvet, önskan om frisk luft men orken räcker inte till.
Jag är inlindad i filtar och plöjer genom böcker lika lätt som solbrända ben klyver vågorna på sommaren

ständiga tankar och formuleringar av meningar,

men inget sätts på pränt

varje liten prick, fläck på golv och vägg får liv och rörelse i ögonvrån
spindlar överallt, men bara i periferin

persiennerna är nedvinklade men solen letar sig igenom ändå
strimmor på golvet vandrar sig upp längs med väggarna

ett förakt mot mig själv

och ständiga tankar på dig

jag vill skriva
det är det jag vill göra
bland annat

strand

det där leendet som får mig att glömma tid och rum

doften var densamma
som den du lämnade på kudden

det är konstigt
att du får mig så ur balans

eller är allt bara ett önsketänkande?

labil

...och så tog nostalgin över mig med.
Värmen och kärleken
lyckan och gemenskapen
ilskan och irritationen

från att ha haft ångest och panik över att åka ner känns det hela lite bättre nu. Det ska bli riktigt trevligt, kanske till och med jätteroligt.
Vi var ju så jävla bra.
Vi hade ju så himla kul.
Vi kom varann så nära.

Det är en känsla och en gemenskap man bara kan uppleva där nere, och jag tror alla vi behöver uppleva den en sista gång.
Det är ju bara några dagar, och inget där är på blodigt allvar.
Det blir som en paus ifrån verkligheten och en resa i tiden.

Va skönt att äntligen kunna känna så.

påtår ingår

en vanlig dag på jobbet
men ett besök från förr
ansikten som hör ihop med en varm känsla i magen
(kärlek till sig själv och till en annan)
En tid som var då
då jag trivdes med mig själv
och hade någon

jag skäms
trivs inte
vill inte att ni ska titta på mig
vill inte att ni ska se mig

det är därför jag är så kall
det gör för ont
jag saknar er, men ännu mer saknar jag mig själv
den jag var, den jag egentligen är

just nu är det bara ett mellanting
en väntan
trassel att reda ut
en kamp för något bättre
men det är svårt

så jävla svårt

och jag känner mig så liten och ensam

nattbus

ännu en besvikelse
inställt uppskjutet

fick bort frustrationen genom att tvätta fönster

senare en kväll med skratt, öl och dialekt
fina ord
någon slags bekräftelse
och på golvet står en tavla som för 12 timmar sen hängde på väggen inne på Carmen

det kan nog bli en bra sommar ändå

grått

varför ens försöka
skicka sms jag vet jag inte kommer få svar på

kakorna jag bakade till dig smakar nog mest damm nu

musik, musik, musik
det är inte lika roligt ensam
bekanta ansikten
men jag kan inte längre placera alla
...tydligen finns det gränser
även för mig
vilket förvisso är bra

idag har jag knappt tagit mig ut ur lägenheten

och jag är så trött på att sova ensam

jag ljög
det är inte du som alltid råkar springa på mig när jag är trasig
det är jag som söker upp dig