vänskapsplåster

Het plötsligt räcker tiden inte till.
Veckorna rusar förbi och dagarna flyter ihop.

Trots att jag är dålig på att ge er tid, så tänker jag på er. Ofta, ofta.

Jag har mycket i rullning just nu som kräver mycket energi, och mörkret gör mig trött, så trött.

Ibland räcker det med ett kort möte på stan, ett sms, ett telefonsamtal eller ett besök på fiket för att min lycka för dagen är gjord
Ett varmt samtal på en kvart nere vid grafikdatorn är värt så mycket mer än en heldag på inspelning.
Ett besök och samtal mellan kaffeköpande kunder är värt så mycket mer en dag i studion.

hur ska man hinna med nya bekantskaper när man inte ens hinner med de gamla?

Det är ni som sprider ljus i mörkret
och värme i kylan.

Jag tänker på er
jag saknar er.

tiden räcker inte till
själen håller på gå sönder
ni får mig att orka med
ni gör mig hel
ert sällskap är min medicin

fan att man inte kan stoppa tiden i fickan och ta fram den när den behövs

tisdag

frukostdejt på kontoret

vidare mot finlandsfärjan där lukten av rök, sjösjuka och gammal fylla satt i både väggar golv

tisdagskärlek till mina söta, söta medpraktikanter

skratt i hissen, pirran med alla prylar och han med de tindrande ögonen

trevligt, själavärmande sällskap nästan hela vägen hem

pratglatt telefonsamtal med allrakäraste syster

nu är det bara den rogivande kvällspromenaden i ett höstklätt hägersten kvar, sen är min lycka för dagen gjord

tidningstimme

Det är magi att komma hem mitt i natten, öppna dörren och hitta morgonens tidning på dörrmattan.

Idag finns jag inte för övrigt.

Ingen bryr sig, ingen lyssnar.

Telefonen är avstängd, men va spelar det för roll.
Ingen ringer ju ändå.

Klockan är snart halv fem, de spelar john denver på radion och jag äter riskakor med pesto.

Snart är det måndag igen, och ännu en vecka med konstant magont väntar.

berör mig, rör vid mig, få mig att andas igen, få mig att slappna av

(svammel)

Vissa dagar säger jag inte många ord.

På kvällen när jag kommit hem skulle kunna skriva ner det jag sagt under dagen utan några större problem.

Minnas varje ord och varje tidpunkt jag sa något.

Det skulle bli en A4 sida med ord, eller kanske två.

Idag har jag jobbat från 8 till 22.
Det är kul, men utmattande.

Och jag luktar kaffe om händerna.

100

såg nyss att detta är mitt hundrade inlägg, men det var inte det jag skulle fokusera mig på denna gång.

Ibland känns det som att man bara är där för att andra ska kunna ta cred för det man slitit med, samt slänga åt en bilnycklar och be en parkera om. Eller slänga om de ord man säger och sen idiotförklara en för något man inte ens sagt. Eller sucka när man ber om hjälp eller förklara sönder något när man inte förstår allt på en gång.
Ibland kommer en ljusglimt då man får en klapp på axeln och ett värmande ord. Tyvärr sker det första oftare än det sistnämnda. Hittills kan jag räkna de gånger det hänt på en hand, det andra har jag inte händer nog för att räkna.
Måste man vara kall, elak och ego för att överleva denna branch? För i sånna fall har jag hamnat så fel...
När man står ute i kylan och bara känner sig ivägen vill man ju bara hem och gömma sig under täcket. Det är väl inte konstigt om jag inte har så stor koll på allt, jag är ju där för att lära mig. Så lär mig, visa mig hur man ska göra istället för att skrämma mig och få mig att krympa.
Hade det inte varit för en betald kväll med kaffe, latte, kakor och mackor hade jag nog gått hem med tårar i ögonen, en klump i magen och en ovilja att komma tillbaka.

musiknostalgi

...en längtan efter det som var.
Nyfunnen kärlek till textrader som tränger sig igenom skalet, trasslar sig in och efterlämnar en känsla. Inbillning av att det ska vara du och jag. Saknar värmen från din rygg, dina händer, mina händer i dina händer i mina händer. Utanför fönstret ändrar träden färg från dag till dag och snart finns inga löv kvar. Saknar doften av te och värmeljus fast du säger att det inte doftar men det gör det för det vet jag för jag saknar det för jag saknar dig även om du inte är en person utan flera eller mer än känsla av värme och trygghet än en fysisk person.