semesterlycka

och kreativitet så det skriker om det!

semesterångest

...finns det ordet ens?

Två veckor kvar på jobbet innan det är dags för en tre veckor lång semester. Betald semester dessutom, något jag aldrig varit med om förut.

Semesterveckorna som skulle passa så bra in med dina har nu övergått till tre helt oplanerade och tillsynes ensamma veckor...
Och det handlar inte om vad jag vill göra, utan att jag inte vill göra det ensam. Jag har ett gäng med saker jag kan tänka mig göra, men inte själv.
Vad är meningen med att se vackra städer, häftig natur, otrolig arkitektur, om man inte har någon att dela det med? Då kan jag lika gärna köpa mig en bok, lägga mig under ett träd och uppleva äventyr alldeles gratis, men litterärt och uppdiktat sällskap.

Det här är något som krupit sig in under huden och ligger där och skaver. Som tar otrolig plats, och skapar sån stress och oro... och nu är det bara två veckor kvar...

Det är som den där jävla inkompetenta doktorn i Gamleby sa
"du verkar som att du är en mycket ensam människa"

tacka fan för det.
och ska jag vara ensam är jag det hellre självvalt
än att bli konstant övergiven.