utbränd?

Stress kan leda till olika typer av sjukdomar, som långvariga smärttillstånd, hjärtsjukdomar, men även utmattning och depression. Ofta förekommer kroppsliga och psykiska besvär tillsammans och man vet att till exempel depression hos den som drabbats av en hjärtinfarkt försämrar chansen att bli återställd från hjärtsjukdomen.

Stressen kan ge upphov till en rad symtom. Onormal irritation, nedstämdhet, oro och ångest är vanliga känslomässiga tecken på stress. Symtomen kan också vara olust inför att gå till jobbet och att vara irriterad på sina närmaste. Man kan vara trött, drabbas av förkylningar och infektioner, ha hjärtklappning, mag- och tarmbesvär, hudbesvär, muskelspänningar, svettningar, darrningar och andnöd. Man kan även drabbas av minnesstörningar och koncentrationssvårigheter. Allt detta visar att man måste försöka gå ner i tempo och vila sig. Vad man absolut inte ska göra är att försöka bli mindre stressad genom att arbeta mer.

Symtomen kan delas in i kognitiva, somatiska och psykiska.

Kognitiva symtom

• Minnesstörningar
• Svåra koncentrationsproblem
• Oförmåga att tänka klart
• Låg stresstolerans
• Överkänslighet för ljud, ljus, lukter
• "Tunnelseende"

Somatiska symtom

• Trötthet/utmattning
• Sömnsvårigheter
• Ökad infektionskänslighet
• Ökad smärtkänslighet
• Muskelproblem
• Mag-tarm problem

Psyke

• Känslolabilitet
• Nedstämdhet

Vilka drabbas?
I diskussioner varför vissa personer drabbas av stressrelaterade sjukdomar och andra inte, framhävs ofta personligheten. På Stressmottagningen betonar man dock att "det framför allt är en långvarig exponering för påfrestningar, utan möjlighet till återhämtning, som tycks utgöra den viktigaste riskfaktorn".

( http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=1016 )

svar: ja

likgiltig

Jag är fan en sorglig människa.
trasig
i jakt på det som inte går att få av folk man inte känner.
ändå söker jag
söker och försöker
patetiskt

Men han med de fina ögonen och de sträva kinderna var något mer
där fanns det nåt
en känsla, en samhörighet
men det fumlade jag säkert bort
dum som jag är

patetisk, desperat och sorglig i andras ögon
jag kan inte göra annat än att hålla med

nu har det gått så långt att likgiltigheten börjar ta över
jag minns att du hatade den, att du såg den så tydligt i mina ögon och att den gjorde dig rädd
men vet du vad
den skrämmer mig med, nåt så oerhört

jag är en känslomänniska
ibland är det allt jag har
ibland är det allt jag lever på
och när det gått så långt att till och med känslorna försvinner,
då är det illa

jag håller på att gå vilse
och jag vet inte vad jag ska göra för att hitta tillbaka

småland

som en resa genom tid och rum...

ungefär så känns det att återvända till Gamleby i helgen.
Det är lite skräckblandad förtjusning,
hjärtvärmande nostalgisk ångest

konstigt...

Novemberfrost

Det här är första kvällen på länge som jag inte är trött, trots att klockan börjar närma sig midnatt.

Helgen har varit den bästa på länge.

Tid att städa och sortera.

Baka, pyssla och pilla.
Lägenheten är höstmysig och doftar kanel.
Promenader i novemberkylan.

Fika på soffan med trevligt sällskap och te.

Bio i höstmörkret med syster och mamma.

Idag har jag jobbat bland bönor och bakverk.
Tillverkat mackor med spännande pålägg.
Gjort flera liter utav kaffe i alla dess olika former.

Efter många timmar utav mjölkspinnande träffade jag min vän konstnärssjälen med sömnproblemen. Han som alltid lyssnar, han som ser mig... på riktigt.
Sen promenad längs med gatan som aldrig sover, tunnelbana hem, lite mat, dusch, te, ljus, telefonsamtal och pocketböcker

Det räckte med en ledig dag för att få mig på fötter igen.
En dag utan förpliktelser, och en dag av ombyte och andra slags utmaningar.

Imorgon är det måndag, igen.
Men det är okej.
Det ska till och med bli riktigt roligt.