sommarvärme

du hade rätt, jag är en trasig människa

så bra folk runt om mig, jag vill inte åka

panikångesten har återvänt

Jag är rädd för vad folk tycker, det gör ont om de inte vill veta av mig

jag bryr mig för mycket ibland

om folk jag knappt känner

jag förstår ingenting...

hur gick det till?

satans panikångest, försvinn

jag vill inte veta av dig

hel

Idag känner jag mig hel, glad och lugn.

trygg

varm

jag har till och med kunnat lyssna på teitur och damien rice

då är det bra

då är det jättebra

fylleblogg

Nån gång måste man ju blogga lite berusad oxå, o ikväll är det dags för det.

Har tillbringat kvällen med fermelin från mässan o en flaska vin ute på djurgården, hur trevligt som helst. Det är lustigt det där att man kan trivas så bra med vissa människor, att det känns så avsappnat o naturligt fastän man inte sett de på två år ungefär.

För övrigt har jag hört att Linda ska gifta sig o att Ankan blivit farbror!! Grattis till er båda! =)

Jag drömmer om de jag glömt o saknar er så det gör ont!!!!

Mjölkchoklad is the shit klockan halv två en tisdagnatt.

Snälla glöm inte bort mig, det är min största rädsla.

Puss

på väg

Om 17 dagar lämnar jag Stockholm för en liten håla nere i småland vid västervik.
Hela sommaren har jag sett fram emot att få komma iväg, få börja om på nytt och träffa nya människor, folk med samma intressen.
Men nu, när det snart är dags vill jag verkligen inte åka.
Jag börjar trivas så bra i Stockholm, jag har lärt mig att hitta någolunda bra, lärt känna härliga människor och fått vänner jag letat efter i flera år.
Denna ständiga längtan och saknad jag känt, efter något annat och något eget har börjat stilla sig. Jag har redan börjat hitta det jag letat efter, här, det har varit mitt framför näsan hela tiden. I den stad jag en gång växte upp i, men valde att lämna för möjligheten att få göra film. Nu gör jag samma sak igen, men den här gången gör det rikigt ont att flytta.

det känns som att jag lever i en kappsäck, ständigt på väg

Jag har drömt så mycket de senaste nätterna, om er jag saknar o längtar efter. Förut gjorde det för ont att tänka tillbaka på det som varit, så jag lät bli. Försökte glömma och förtränga. Men nu är det annorlunda. Jag ser tillbaka på det jag gått igenom med glädje, visst gör det lite ont förtfarande. Men det är en nostalgisk och kärleksfull smärta, något jag gått igenom förut. Något som då visade sig vara ett ytterligare steg i rätt riktning. Nu vet jag att allt kommer bli bra igen, och det ganska snart.

Och vem vet vad som komma skall? Gamleby, 3000 invånare, studenkorridor, 30 klasskamrater, TV-studier, dygnet runt möjligheter till utrustning och lokaler, vatten runt hörnet, 2 mil till västervik och 1,5timmar till Linköping. Möjligheten att få göra det man tycker om och lära sig ännu mer. Det kan ju bli hur kul som helst!

Gamleby, here I come!