leriga skor och traisga knän

Helgen har varit en berusad dimma.
Bra musik, fina människor.

Sen har jag förmågan att i det där varma, berusade tillståndet bli alldeles galet förälskad i alla som pratar med mig, står nära mig eller bara luktar himla gott. En förälskelse som håller i sig några timmar, några dagar, några veckor... lite beroende på.
En sån där känsla som gör det svårt att hålla händerna och tankarna i styr... men jag tycker om att för en gångs skull förlora kontrollen lite, bara leva för stunden och inte vara så himla förståndig jämt.

Idag halkade jag i leran när jag sprang till bussen
typiskt!

25års-kris...

... släng dig i väggen!

Ett lugn har återvänt
Efter tre virriga år känns saker och ting ganska bra igen.
Själen är lugn och varm och rastlösheten har försvunnit...

Jag har en bostad jag trivs i
med en nyköpt vit, lurvig matta på golvet jag nästan vill bo på
krukväxter i fönstret och gulnande träd utanför
och har jag bott ett år, och får jag bo ett bra tag till...
som det ser ut nu.

Jag har fått mitt första "riktiga" jobb
första fasta jobbet på heltid med månadslön

det är stort!

Ett jobb där jag ska ha koll på läget, peppa, uppmuntra och chefa
...och det ligger bara 20minuter bort

Jag har fina människor omkring mig
som får mig att skratta och le
ibland nån som värmer mig om nätterna när jag fryser

Jag börjar hitta mig själv igen
jag mår bättre än vad jag gjort på länge

... och som det ser ut nu är lilla pappa på väg hem igen!