Igår så tänkte jag:
"nej, jag orkar inte vara ledsen mer"
Jag har pratat med och lyssnat på råd och tips från folk i min närhet, och alla ska tycka och tänka så mycket att jag glömmer bort att lyssna på mig själv.
Ett litet sms kan förändra så mycket.
Efter en fika under ett parasoll på årets hittills varmaste dag så känns allt så mycket bättre.
Det är ju bra du och jag som förstår och kan komma fram till hur vi ska göra.
Det är bara du och jag som vet hur det känns och vad man slits mellan.
Det är bara du och jag som vet varför och hur vi hamnade där vi hamnade tillslut
Genast känns det så mycket bättre.
Det är okej att det är jobbigt, för det är det för oss båda...
Det är ännu mer okej att det faktiskt kändes bra att ses.
Att du fortfarande är du, även om relationen har förändrats.
Att vi fortfarande tycker om varandra och trivs ihop.
Att det går att ses och umgås ändå
Just nu är det allt som spelar någon roll
resten får bli som det blir
man får ta det som det kommer
Helt plötsligt så tror jag faktiskt på frasen "det kommer bli bra"
