snöstjärnor i håret

Det är så märkligt hur gamla saker kan spöka så ibland. Hur något som är dåtid, och mer eller mindre bortglömt kan tränga sig upp till ytan igen, och påverka en så.
Jag undrar om det har att göra med att jag inte varit ensam på så många jular. Att man automatiskt letar efter någon att hålla i handen. Och när man inte hittar nån så börjar man längta och sakna, och alla bortglömda tankar och känslor var visst inte så nergrävda som man trodde...
Det blir en slags nostalgisk längtan.

Hur kommer det sig att man kan känna sig så avtrubbad och avslagen efter en så lång tid av värme och lycka?
Det vände så drastiskt. En dag var det bara så svårt att ta sig upp ur sängen, och så lätt att gå och lägga sig tidigt...
Jag promenerar helst själv och undviker nyfikna blickar på morgonen. Jag tycker inte om när det blir såhär, det värsta är att det syns så tydigt på mig... och jag vet om det.

Men oroa er inte.
Imorgon ska vi iväg och filma och stillbildskameran ska med också, så glädjen kanske väcks till liv igen.
Ymnigt snöfall på en gård mitt i skogen. Små, lena kaniner och en lurvig hund. Lycka i ögonen, och snöstjärnor i håret.

Det blir snart bra igen.

hoppsan

Har undrat så varför ingen skrivit något om mina inlägg, men det fick sin förklaring idag.
Bloggen var ju inställd på att bara kunna ta emot kommentarer från registrerade användare.... ack så dumt det kan bli.

Den inställningen är hur som helst borttagen nu, så det är bara att kommentera på!



Idag har jag bakat banankaka, så hela korridoren luktar gott.
Har ingen bild att bjuda på dock, så det får bli en ifrån gårdagens pepparkaksdoftande bakning

hur gick det till?

Det är tre månader sen jag lämnade ett sommarvarmt Stockholm för den småländska landsbygden.
Det är 14 veckor sen jag satt på tåget mot Linköping och grät när jag för första gången hörde Lars Winnerbäck och Miss Li sjunga "om du lämnar mig nu"
Det är 98 dagar sen jag kom hit som en trasig, bitter och bortkastad liten själ med en alldeles för stor och tung resväska. (En grön en dessutom)

Ibland känns det som att jag kom hit igår...

Ibland känns det som att jag alltid har varit här.

Jag var så kall ibörjan, gömd under ett skal. Så rädd för att bli lämnad och sårad igen... och det höll i sig ganska länge.

Sen åkte vi till Danmark, och jag tror det var där något hände.

Det var kanske där allt lossnade, där skalet sprack...
Dagarna flöt på, fördomarna och de förutfattade meningarna visade sig, som tur är, vara helt fel.

Ibland är man ju så dum, men vad kan man göra?
Man är ju inte mer än mänsklig

Lycka är att bygga studio till klockan tre på natten en lördag

att dricka rödvin inne på rummet med trevligt sällskap

att baka till och med goda vänner

att få håret klippt inne i någons badrum
att få sällskap på kvällspromenaderna
att ha dans på rummet en sändningstorsdag
att inte vilja sova för man har så trevligt
att trycka tröjor åt eller med någon
att få och skriva små lappar till varandra
att åka på utfykt med folk man tycker så mycket om om

Listan kan göras så oändligt lång, och självklart handlar det minst lika mycket om vem och vilka man gör dessa saker med...

Hade jag inte hittat er hade jag gått under

porträtt

Lycka är att bo på samma elevhem som begåvade fotoelever

tack

Allt som behövdes var en liten tanke, en liten hälsning.
Några få rader skrivna mitt i novembernatten ändrade min uppfattning om dig helt.
Jag är glad att du tog dig tid att skriva, jag är glad att du vågade, och att du var såpass ärlig.

Det var nog det som behövdes för att kunna släppa allt helt...
på riktigt

Jag är inte arg, det har jag inte varit på länge, men nu har även den där olustighetskänslan släppt.

De där "om" och "men" är som bortbåsta.

tack för omtanken

Lycka

För första gången på många år är jag lycklig.

Ren och skär lycka, rakt igenom.

Jag har hittat rätt, jag har hittat folk jag tycker om och folk har hittat mig.

Jag trivs nåt så oerhört, även om jag saknar er andra rejält.

Helgen tillbringade jag med familjen i Sthlm, och nästa helg bär det av ner till Mönsterås och den obilgatoriska hösträffsningen av löv, Gabriel och Timmernabben-besök, fika i Oskarshamn och te och rostade mackor.

Mönsterås är höst för mig.