semesterlycka

och kreativitet så det skriker om det!

semesterångest

...finns det ordet ens?

Två veckor kvar på jobbet innan det är dags för en tre veckor lång semester. Betald semester dessutom, något jag aldrig varit med om förut.

Semesterveckorna som skulle passa så bra in med dina har nu övergått till tre helt oplanerade och tillsynes ensamma veckor...
Och det handlar inte om vad jag vill göra, utan att jag inte vill göra det ensam. Jag har ett gäng med saker jag kan tänka mig göra, men inte själv.
Vad är meningen med att se vackra städer, häftig natur, otrolig arkitektur, om man inte har någon att dela det med? Då kan jag lika gärna köpa mig en bok, lägga mig under ett träd och uppleva äventyr alldeles gratis, men litterärt och uppdiktat sällskap.

Det här är något som krupit sig in under huden och ligger där och skaver. Som tar otrolig plats, och skapar sån stress och oro... och nu är det bara två veckor kvar...

Det är som den där jävla inkompetenta doktorn i Gamleby sa
"du verkar som att du är en mycket ensam människa"

tacka fan för det.
och ska jag vara ensam är jag det hellre självvalt
än att bli konstant övergiven.

vårdvala

Det var ett tag sen nu...
det blir lätt så emellanåt, när livet tränger sig på och tar plats.

Jag är inflyttad i min lilla lya
på balkongen står nu solrosor och ljuslyktor

Hjärtat har bankat nervöst sen i april
och det pirrar fortfarande i magen
Långa samtal över en öl på olika söderhak
Trevande fingrar som flätar sig i varandra i biomörkret

Lycka är att vakna bredvid någon
(bredvid dig, såklart)

nattsudd

igår valde jag ut tapeter till min lägenhet
min lägenhet
min på riktigt
bara min min min

om en vecka får jag nycklarna

vi tog bilen ner till de småländska skogarna och tog avsked av morfar bland tallar och släktingar, svängde in i gamleby på vägen
det var det, det var då

Det har gått upp och ner... mest ner
Ensamt, väldigt ensamt, mycket te, soffa och böcker
Fina vänner och rödvin.
Sen en natt vände det och nu går det mest upp
dans, dans, dans,
jag har hittat människor jag tappat bort
finfika med morotskaka en söndag, och promenad runt sjön i slask och solsken en onsdageftermiddag
fått vykort från en vän på andra sidan jorden och från en liten syster som blivit stor

ersatt någon med någon annan

(det blir tydligen så ibland)

jag har promenerat till jobbet, räknat mina skor (är uppe i 35 par) köpt fåniga prylar i orange plast,

nu lagar jag matlåda och lyssnar på musik som går rakt in i själen
livet är fint

hej då

vila i frid, lilla morfar

ännu en jävla lördag

tro inte att jag inte bryr mig
att jag är dryg för att jag inte orkar med dig
att jag inte hör av mig för att jag inte vill umgås

det är precis tvärt om

det gör för ont
magen knyter sig när du kommer gående

det gör ont att du inte hör av dig
att du säger saker du inte menar
eller att du inte visar hur du känner
(om du nu menar det du säger)

då tar jag ett steg tillbaka
då tar jag på mig masken och låtsas att jag inte bryr mig
spelar glad, ovetande,
och bara väntar på att stenen i bröstet ska försvinna

och kom inte och tro att du kan stryka mig över kinden sådär

nyvaken

ledighet är målade naglar
sovmorgon och frukost med te och tidning

efter förra helgen med sömn, sömn, sömn
har jag äntligen vaknat ur min vinterdvala
nu i helgen är jag ledig
men känner att oj va det skulle vara kul att jobba

kaos, kaffe, kö, kärlek

mattheten, likgiltigheten, tröttheten och melankolin är som bortblåst
nu finns energi för stora projekt och rengöring av saker som samlat damm länge

(städa upp och rensa ut, för allt är över allt är slut)

En elak tanke jag egentligen inte vill tänka,
men som inte lämnar mig ifred

är att du tillslut tog mer energi än vad du gav

...och Daniel Åberg har äntligen kommit ut med en ny bok
en bok vars titel säger så mycket
som så mycket annat som dyker upp vid rätt tillfälle

"vi har redan sagt hejdå"

jag ger upp...

fuck it!

vinter

det tar aldrig slut

det har varit ensamma dagar
någolunda självvalt, men inte helt och hållet

igår ställdes ordningen till rätta igen
även om jag var fåordig och ganska tyst
så var det välbehövligt

det har varit tomt utan dig
tomt i mig
smått meningslöst och ganska grått
konstigt

magkänsla

... är ett ord som återkommer
ofta, ofta

jag lyssnar mer på hjärtat som slår så hårt och hjärnan som säger åt mig att åtminstone prova, mest för att jag vill så gärna
jag vill, jag vill, jag vill att det här ska bli nåt stort och vackert

men klumpen i magen säger något annat
lugna ner dig
ta ett kliv tillbaka

nöjd det med det lilla och fina
för i det här fallet blir det inte mer

inte om du vill slippa gå i bitar...

utan titel

Det är lite konstigt
när man inte kan sätta fingret på saker och ting
när man inte kan sortera in människor i fack
kategorisera umgänge
definiera relationer

även om det är fint
jättefint
och man gillar det som det är
som man har det

och även om man inte riktigt vill tänka sönder det

så söker man ändå efter ord för att beskriva det
en lapp att sätta på lådan i huvudet där man förvarar upplevelserna
en rubrik till händelserna

och nu sitter jag iklädd din kofta och vill inte riktigt sova