labil

...och så tog nostalgin över mig med.
Värmen och kärleken
lyckan och gemenskapen
ilskan och irritationen

från att ha haft ångest och panik över att åka ner känns det hela lite bättre nu. Det ska bli riktigt trevligt, kanske till och med jätteroligt.
Vi var ju så jävla bra.
Vi hade ju så himla kul.
Vi kom varann så nära.

Det är en känsla och en gemenskap man bara kan uppleva där nere, och jag tror alla vi behöver uppleva den en sista gång.
Det är ju bara några dagar, och inget där är på blodigt allvar.
Det blir som en paus ifrån verkligheten och en resa i tiden.

Va skönt att äntligen kunna känna så.