inofficiellt har jag varit färdig ett år
det var då jag grät över att allt var slut
nu gråter jag mest över att jag fortfarande är så velig
på tunnelbanan in till stan kom den där känslan över mig igen
stockholm är för stort
jag hör inte hemma här
så är det bara
och idag har jag sprungit på alldeles för många bekanta ansikten
folk jag inte sett på allt emellan 5-9 år
folk jag inte vill se
det är nog snart dags att flytta
igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar