Helgen har varit en berusad dimma.
Bra musik, fina människor.
Sen har jag förmågan att i det där varma, berusade tillståndet bli alldeles galet förälskad i alla som pratar med mig, står nära mig eller bara luktar himla gott. En förälskelse som håller i sig några timmar, några dagar, några veckor... lite beroende på.
En sån där känsla som gör det svårt att hålla händerna och tankarna i styr... men jag tycker om att för en gångs skull förlora kontrollen lite, bara leva för stunden och inte vara så himla förståndig jämt.
Idag halkade jag i leran när jag sprang till bussen
typiskt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar