fucking åmål

Jag har precis suttit och skrivit en personlig filmrecenion av den svenska filmpärlan Fucking Åmål. En film som påverkade mig nåt så otroligt när jag såg den för första gången. Jag minns hur det kändes när man gick ur biosalongen; äntligen, precis sådär känns det. Tack!

Med förhoppningen av att jag hade skrivit ner något om filmen i min dagbok jag hade på den tiden satte forskningsabetet igång.
Först ut var att leta upp min gamla biobiljett, vilket inte var så svårt ftersom jag klistrar in de i en speciell bok.
Steg två var att lokalisera dagboken från slutet av 1998, vilket var lite svårare eftersom jag har ett 20-tal. När det väl var gjort och jag hittade Fredagen 11/12 sjönk mitt goda humör lite. På en vit dagbokssida, efter jag sett en utav de bästa svenska filmerna någonsin, stod det bara: "Idag var dagen kul. På morgonen gick lärarna luciatåg. Sen på svenskan gick vi på bio och såg fucking åmål. Den var asbra. På kvällen kollade jag på tv"
Ärligt talat hade jag förväntat mig lite mer utav en 14årig tjej...
Jag letade vidare efter den 6/1-99, då jag såg filmen på bio för en andra gång:
"Idag var det sista dagen av jullovet. Familjen + jag gick på bio och såg fucking åmål. Den är så jävla bra! På kvällen kollade vi lite på tv"

Jaha, var man verkligen inte mer imponerad, eller hade jag bara inte kommit in i dagboksskrivandet på riktigt?
Hur som helst fick jag ihop en skaplig recension tillslut, men jag hade ju förväntat mig lovord i mängder i dagboken...