Diverse kvällsfunderingar

Planen att tillbringa en varm påsk i ett soligt stockholm gick i stöpen redan på tågresan hem.

Utanför fönstret vräkte snön ner medan det smålänska landskapet svichade förbi.

Att resa är så mycket roligare med trevligt sällskap.


I storstaden ligger det återigen ett decimetervitt täcke på marken och de planerade promenaderna i skogen blir nog inte av...

(Det där ständiga begäret och behovet av att ändra på sig, jag blir så självmedveten när jag kommer hem. Så liten, ful och osäker. Jag tycker inte om det.)

Jag vill ha ett eget hem att komma hem till. Ett eget krypin. En plats som är bara min, där jag bestämmer och kan göra som jag vill. Där skåpen är nästan tomma och besticken inte matchar varandra. Där man inte behöver välja vilket pålägg man ska ha på mackan... för det finns ändå bara havregryn hemma.

Jag längtar till ett hem som inte finns, inte än... men snart?


Vi såg stampande fötter, sång, dans och lycka.
En banal kärlekshistoria i en småstad, men den ligger rotad så djupt i mig. Lycka är att gå på musikal och att vilja dansa och sjunga hela vägen hem sen.

Veckorna har nog varit ganska slitsamma,
för jag är så trött så trött.

Tänker för mycket, känner för mycket... eller känner för lite?

Imorgon ska jag hålla syter yster sällskap när hon öppnar cafét. Sitta och dricka kaffe och titta på stressade påskresenärer. För att sedan promenera bort rastlösheten i en stad jag saknat.