åska och en doft av sommarregn

Snart på väg ut mot ännu en söderförort, för att titta på ännu en lägenhet jag inte kommer få.

Gårdagen, djurgården, filt, musik, bok, trevligt sällskap, prat och vin, vin vin. Det är så jag överlever. Ruset på cykel är lycka, susandes genom staden.
Jag håller på att förfalla...

Jag har försökt sätt ord på hur jag känner så många gånger. Det är svårt, nästintill omöjligt, men jag ska försöka igen.

Befinner mig i ett mellanting av allt och inget. Ett svart hål, nån har tryckt på pausknappen. Jag har inget vettigt att göra och nu börjar dagarna flyta ihop rejält. Det gick bra tills jag blev sjuk... så slutade jag promenera och tappade all ork och inspiration... fan, när jag kommer tillbaka från ännu en lägenhetsvisning och om det inte regnar ska jag ge mig ut på en stavpromenad. Jag behöver det... lite ordning och reda.

Jag är ledsen men jag kan inte förklara. Det känns tomt bara. Det har gått så långt att jag inte orkar bry mig, att jag egentligen vill ställa in allt med alla och bara ligga hemma.
Jag måste få nåt att göra, eller komma härifrån ett tag...
Börjar med promenaden i eftermiddag, kanske peppar den lite. Och om det regnar får jag promenera imorgon, tidigt. Jag måste, få ordning igen, komma igång, få rutiner...

Världens onödigaste inlägg, allt är bara äckligt, alla är bara konstiga, värst, konstigast och äckligast är jag själv... Och som jag misstänkte har jag hamnat i mitten när det gäller ett planerat äventyr. Kanske skiter jag i det också.

Dags att gå ut till bussen. Åka till ännu en söderförtort och kolla på ännu en lägenhet jag inte heller kommer få.

Just nu är allt så jävla meningslöst.
Det finns ingen poäng med nånting alls.