Nu går jag på sparlåga.
Dimman växer sig allt tätare, den kommer närmre och är alldeles klibbig. Det är som att promenera runt i gröt, eller tapetklister. Jag försöker hålla modet uppe och vandra vidare, men det börjar bli så svårt nu. Dimman omringar mig, vart jag än vänder mig är den där.
Det var länge sen det kändes såhär. Sist var det murgrönan som slet i mitt hjärta, nu är det nåt annat.
Drömde om gamla bekanta, glädjen av att äntligen få komma hem. Men saker var inte som det verkade och inget var sig likt. Huset hade brunnit ner och jag kunde inte få tag på honom...
Jag saknar
dig, er, ön, rosorna, kullerstenarna, nerförsbackarna, katten, kärleksstigen, vattnet, havet, vågorna, uteserveringarna, chokladbollarna, strandpromenaden, kubbkvällarna, kalkbrotten,
Jag längtar bort
jag längtar hem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar