gryning

Tidiga morgontankar. Eller mitt-i-natten tankar.

Obekväm i kropp och själ.
Tröjan spänner över axlarna och foten värker.
Foten, jag glömmer bort det ibland. En galen innebandymatch full av energi och spring, men foten tog stryk. Glömmer bort att jag fick ett litet infall när jag satt i fönstret två våningar upp. Det var en solig eftermiddag i maj för snart fem år sen, som slutade med att jag landade lite snett. Den värker när det är kyligt ute, foten. Blir lite stel och arg när jag sprungit för mycket... som nu. Smärtan vandrar upp i benet och går över till irritation i hjärnan. Jag hoppas det går över snart. Ofta vid irritation är min räddning en promenad, men när foten inte orkar vet jag inte vad jag ska göra. Hatar att sitta still.

Återigen denna förvirring, känslan av otillbehörighet, hopplöshet, trötthet. Denna ständiga trötthet. Kanske svaren på blodprovet förklarar varför, jag hoppas det. Jag hoppas det är kroppen som är sjuk och inte själen.

Fick bevisat idag att sladdar och kontakter inte är min melodi. Det visste jag redan, men är det bara det som räknas?
Dramaproduktion runt hörnet, scenografibygge igen. Måla, bygga, skapa... men vart är inspirationen? Vi hittade ett perfekt hus på vår rek-resa till kustens pärla.
Solen är för varm, kroppen är för varm. Inte ens vädret gör mig pigg.
Efter menlöst sorterande, ett evighetsgöra utan slut som ändå ingen kommer märka, vilade jag lite. En febervarm dvala medan dagen gick över till kväll och natt.

Vaknade av ett sms, fick ett infall att skriva mail, ladda upp bilder och dricka te.
Nu är febervärmen på väg tillbaka igen. Sömn några timmar så finns det förhoppningsvis ork till att göra lite tv imorgon, om inte får jag väl sova vidare...