home sweet home

Iklädd grön klänning sitter jag i det gamla flickrummet med dess lilamålade väggar och skriver.

Bilresan upp till storstaden var den trevligaste resan på länge.
Mycket prat, skratt och ännu mer prat blev det, medan landskapet susade förbi utanför.
Tiden rusade iväg, alldeles för fort, och det hela avslutades med skjuts ända fram till dörren, och en kram.

Sen blev det ett besök på ICA i Bagis, eftersom Konsumkortet var spårlöst försvunnet.
Handla, handla och springa på gamla bekanta.
- pluggar du i småland? men bodde du inte norrut?
- jo, men det var förra året.

Jag brukar känna mig så liten varje gång jag kommer hem, men inte nu. Jag blev inte 8 år yngre när jag klev in genom dörren, utan känner mig såpass vuxen som jag kan göra, som jag får göra
(som jag bör göra?)

Stockholm ger mig ett lugn, en trygghet. Här kan jag slappna av och bara vara. Här är man någon och en i mängden på samma gång, och det tycker jag om. Jag går lite rakare i ryggen, med lite stadigare blick här än vad jag gör annars.

Snart kommer föräldrarna hem från fjällsemestern, och jag har lovat att laga middag åt dem. Det blir cous-cous med frästa grönsaker, linsgroddar, hummus och en kall vitlökssås.

Imorgon blir det grön vårkappa, lila sjal och några timmars strosande på söder. Har jag tur får jag kanske inviga solglasögonen också, då är lyckan gjord.