Det är så mycket negativitet i luften... det är som en dimma som klibbar sig fast på huden och inte går att tvätta bort, och den smittar. Det är det värsta.
Kryper från kropp till kropp.
Vi borde alla vara här av samma anledning.
Vi borde leva äta andas tv.
Vart kom dimman ifrån?
När tappade vi lusten och orken?
Vi vill ju, vi kan ju!När tappade vi lusten och orken?
Det här är ju roligt! Det här är ju det vi vill syssla med!
Glöm inte bort det!
Minns de första varma sensommardagarna då Gamleby fortfarande var nytt och spännande.
Det pirrade i kroppen, man var så glad att man var här och man längtade så tills att få sätta igång med allt. Alla planer, idéer och möjligheter.
Det pirrade i kroppen, man var så glad att man var här och man längtade så tills att få sätta igång med allt. Alla planer, idéer och möjligheter.
Nu är det ovilja, arga blickar och förvirring.
Det tisslas och tasslas.. eller så är det tyst. Knäpptyst.
Tystnaden skrämmer mig mest.
... eller när man endast kan kommunicera via kryptiska blogginlägg
... eller när man endast kan kommunicera via kryptiska blogginlägg
(jag vet inte vad jag är för er, men ni är mitt allt)
1 kommentar:
Jag önskar att jag fann bättre ord som gör att jag kan prata klarspråk. Men det är så mycket, egentligen inte alls gamleby, men så mycket på annat håll som distraherar!
Tack för typ världens bästa kväll igår, den var toppen!
Skicka en kommentar