gråskala

Från att ha pendlat från kolsvart till kritvitt är allt en enda sörja.
Ett mellanting, ett varken eller.

Egentligen gillar jag ju det jag nu äntligen får göra.
Det är ju ganska trevligt folk i närheten också, om än lite svåra.

Jag brukar ju ta tag i dessa situationer.
Jag blir frustrerad av människors gråhet och tystnad och försöker för det mesta liva upp saker och ting.

Men just nu orkar jag inte. Jag går runt som i en dimma. Konstant trött och vilsen. Känslorna är avtrubbade, och vart jag än är och vad jag än gör vill jag bara gå hem och lägga mig igen. Men väl hemma kan jag inte sova.

Inte ens här kan jag få ner något vettigt.

Målet med dagarna är att samla steg, skriva ner det i en bok, samt att ta upp 5 bra saker som hänt... men idag orkar jag inte ens leta fram pennan.