En vecka utav besvärliga telefonsamtal, telefonköer, tidsbokningar, ombokningar och väntan väntar...
Om jag slipper bli bemött utav dessa gubbar som inte förstår, eller ens försöker förstå, så kanske det går vägen.
Jag ska ge mig fan på att ta tag i det nu medan jag faktiskt har tid. Nu när jag kan vara bort några timmar, dagar, utan att det gör så mycket, och utan att jag missar något.
För det är något som inte stämmer, så har det varit sen i höstas, och tydligen försvinner det inte utav sig själv. Att be om hjälp är svårt, speciellt när man inte fått det bemötandet tidigare som man hoppades på. Men jag gör ett nytt försök... ett sista försök?
Ute är det blött, grått och kallt.
Inne håller värmeljus, te och handen på hjärtat mig sällskap...
och tröttheten,
denna ständiga trötthet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar