Det är märkligt hur man kan bli berörd.. som när nån man aldrig träffat förvinner. Någon om ändå på ett underligt sätt varit med i händelser som påverkat saker som rör en själv...
Jag träffade dig aldrig och jag vet inte vem du är egentligen, ändå så grät jag när jag fick höra det. Kanske för att jag mest tänker på mina nära, de som kände dig, och på hur jobbigt de måste ha det nu...
..och så är man för långt bort för att kunna hjälpa och stötta dem.
Men som tur är har de varandra.
Man känner sig så liten och obetydlig
så medveten om att allt kan ändras på en liten sekund, ett ögonblick...
Mina tankar finns hos er där uppe som saknar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar