16.33 Gamleby- Sthlm

Ett sista inlägg från Gamleby.

Väskan är packad, rummet är städat, kylskåpet är tomt.
Snart är jag på väg. Tre timmar kvar.

Mitt första besök i Gamleby var fullt av lycka, kärlek och självklarhet. Ett bekant möte nere på skolan och människor som gjorde intryck. Jag skulle bara hit, så var det och så blev det. Jag satt under ett träd, drack iskaffe och pratade i telefon med Han som betydde mest.

En sommar passerade, en sommar full av hjärtesorg, promenader och vin.
I mitten av augusti kom jag hit liten och trasig, släpandes på en alldeles för stor väska. På tåget ner hörde jag Lars Winnerbäck och Miss Li sjunga "om du lämnar mig nu", och jag grät.

Ibörjan var jag bitter, bodde på fel sida av väggen, stod och hängde i dörröppningen till alla andras TV-rum. Tittade, lyssnade, betraktade.
Damnark öppnade mig lite. Fyllekaos på stan, en jakt i ösregn och promenader ner till havet. Sen var det körövningar, jobba gärnet och se vad alla går för.
I oktober var det dags för Panorama, och där började kärleken. Många nätter i studion med rosenröd färg och Apologize på MTV. En skrattliga föddes, och jag var lycklig och odödlig.

Vad som hände sen är luddigt. Det var kommunikationsbrist, frustration och många långa prat-promenader för att hålla mig vid liv. Promenader, bakande och soffhäng i en lägenhet som inte finns längre. Sen blev det vinter, mörkt och kallt.
Nyheter och magasin. För lite sömn, för mycket kaffe och fan va vi är bra!
Reklamfilm, becksvart och en känsla jag trodde var borta. Veckor helt förträngda, men jag minns att jag grät... och grät.
Sen helt plötsligt var det vår och grönt ute. Full rulle i veckorna tre, tapetsera, måla, fixa dona.
Solen sken, 2orna kom ner, examenfest och sista dagen i skolan...

Det är precis som jag skrev nere på whiteboarden i skolan:

Du må komma hit och vara bitter och hata allt och alla ibland.
Fundera över va fan du gör här och hur puckona i din klass ens kom in.
Men när sista dagen är över, när ni har tittat på bilder och filmer från året som gått, kommer du älska allt och alla. Du kommer gråta och gråta, och önska att det inte behövde ta slut.

Det här är det sista inlägget från Gamleby.

Väskan är packad och rummet är tomt.
Snart är jag på väg. Två och en halv timme kvar.