nostalginatt

Jag gick igenom alla bilder jag tagit under året nu ikväll.
Med längtan i bröstet, gråten i halsen och en klump i magen.
Jag har gjort så mycket under året, varit på så många ställen, umgåtts med så mycket människor.
Det har varit ett märkligt år.
Tufft, lyckligt, roligt, bittert, slitsamt, hjärtskärande och allt därimellan... för att inte tala om onyktert.

Jag vill bara säga tack till alla er som jag fått umgås med och lära känna under året som gått. Några har jag fått andra och nya relationer till, några har jag kommit närmre och andra har jag glidit ifrån. Sen har vi de som alltid finns där, oavsett hur ofta, eller sällan, man hör av sig.
Ni sätter spår, ska ni veta. Oavsett vart jag tar vägen och hur många nya människor jag träffar är ni aldrig bortglömda. Ni sätter spår, djupa spår som rotar sig i både själ och hjärta.
Tack för det.
Jag tror inte riktigt ni inser hur mycket ni har gjort för mig under året som har gått.

Du fick mig att bli den jag alltid har velat vara.

Tack!