parasiter

Hur kan vissa människor ha den förmågan att suga ur all energi ur en, bara genom att göra ingenting?
De sitter där och bara stirrar och säger inte ett ord. De svarar knappt på tilltal och man undrar om de ens hör det man säger. Så totalt likgiltiga, med livlösa blickar. Som att det vi gör är bland det tråkigaste de vet...
Ni får gärna tycka det, men ge fan i att ta min energi, entusiasm och lycka! Ge fan i att få mig att känna den där likgiltigheten och meningslösheten.
Jag är här av en anledning, för att jag vill det, för att jag älskar det jag gör och för att jag vill lära mig mer. Ta inte det ifrån mig!

Ilskan och frustrationen får inget utlopp. Man är så arg och frustrerad att man får gå runt och bita sig i tungan hela dagarna för att inte säga något dumt, eller få ett utbrott...
Istället omvandlas de där känslorna till tårar och skakningar senare på kvällen, och det har en förmåga att gå ut över de man håller av allra mest. De som verkligen inte ska behöva stå ut med en arg, frustrerad och trasig liten människa.

Men det håller inte i längden det heller. Jag bara väntar på den där droppen som ska få bägaren att rinna över, det där lilla som ska få mig att explodera totalt... För jag vet, kommer jag inte få bli arg snart kommer det återigen sluta med ett besök av någon jag inte vill veta av. Någon jag trodde mig ha övervunnit, men som vägrar lämna mig ifred... och jag vill inte det, vill inte, vill inte, vill inte det.

Som tur är har man de där man håller av lite extra. Någon som stryker en lite på ryggen och räddar ens dag helt och hållet. Någon man kan prata av sig med, någon att gå och krama, och bara röra lite vid. Några som förstår, berättar och lyssnar.

Ni betyder mer för mig än ni anar.